Massive Attack feat Tracy Thorn ”Protection”, 1994
På något sätt är kombinationen Tracey Thorn och Massive Attack nära perfektion. Hennes lågmälda, nästan reserverade röst möter ett långsamt, tungt beat och en produktion som lämnar gott om utrymme åt musiken.
När Massive Attack släppte Blue Lines 1991 förenade de amerikansk soul, hiphop, reggae och brittisk klubbkultur. Tre år senare kom uppföljaren Protection. Musiken hade blivit mer återhållsam, men också mer sofistikerad.
En viktig person bakom albumet var producenten Nellee Hooper. Han hade, liksom Massive Attacks Robert Del Naja (3D), Grant Marshall (Daddy G) och Andrew Vowles (Mushroom), sina rötter i Bristolkollektivet The Wild Bunch. Hooper fortsatte till Soul II Soul, där han tillsammans med Jazzie B var med och formade soundet på Club Classics Vol. One från 1989 med bland annat den fina ”Keep on Movin” med Caron Wheeler. På Protection återförenades han med sina gamla kollegor och bidrog till albumets mjukare, mer soulinfluerade uttryck.
Tracey Thorn, känd från Everything But The Girl, fick ett instrumentalt spår på kassett. Musiken var sparsamt uppbyggd kring ett långsamt beat och en repetitiv basgång. Utifrån den avskalade grunden växte sångmelodin och texten till ”Protection” fram. Thorn hade själv upplevt hur hennes partner Ben Watt drabbats av en livshotande sjukdom, vilket gav textens tema en personlig dimension.
Den färdiga inspelningen använder delar från James Browns ”The Payback” från 1973. Massive Attack förvandlar den rytmiska funken till något långsammare och mer eftertänksamt. Resultatet är en låt där ännu en gång amerikansk soulhistoria möter ett nytt brittiskt uttryck.
Men Protection blev också en musikalisk skiljelinje inom Massive Attack. Robert Del Naja var missnöjd med att albumet av vissa kritiker avfärdades som bakgrundsmusik och ville utveckla ett mörkare, mer experimentellt sound. Andrew Vowles föredrog gruppens tidigare förankring i hiphop, soul och samplingar. Motsättningarna blev tydliga under arbetet med Mezzanine 1998, och året därpå lämnade Vowles gruppen.
När jag såg Massive Attack i Royal Arena i Köpenhamn i juni 2026 spelade de inte en enda låt från Protection. Inte ens titelspåret. Någon uttalad förklaring från gruppen har jag inte hittat, men kanske säger frånvaron något om vilken del av sin musikaliska historia de vill lyfta fram i dag.
För mig är det ändå just kontrasten som gör ”Protection” så speciell. James Browns funk, Nellee Hoopers produktion, Tracey Thorns återhållsamma röst och Massive Attacks förmåga att förena soul, hiphop och elektronisk musik till något helt eget. Drygt trettio år senare är det fortfarande en av gruppens allra finaste inspelningar.