The Swell Season, Glen Hansard & Markéta Irglová ”I Leave Everything to You”, 2025
Vissa låtar får en ny betydelse med tiden.
Den 29 juli 2026 omkom Glen Hansard i en motorcykelolycka utanför Dublin. Han blev 56 år.
Markéta Irglová skrev låten ur en död människas perspektiv. Från en plats mellan livet och det som möjligen kommer efter. Där ser berättaren tillbaka på allt hon har lämnat hos sina barn, det goda, det dåliga och allt det ofullkomliga däremellan.
Markéta har beskrivit låten som ett försök att se livet ur ett högre perspektiv. Kanske framträder ett sammanhang först på avstånd, när vi inte längre befinner oss mitt i våra känslor, misstag och rädslor.
Men klarheten kommer för sent.
Ingenting kan längre förklaras. Ingenting kan göras ogjort. Det enda som återstår är att överlämna allt till dem som fortsätter leva.
Därför handlar låten inte bara om vad vi lämnar efter oss. Den handlar också om tillit. Om att lämna över bilden av sig själv till någon annans minne och acceptera att det nu är den människan som får bära berättelsen vidare.
Glen var en av de första som fick höra låten. Under inspelningen av albumet ”Forward” kom Markéta nerför trappan en morgon och berättade att hon just hade skrivit något. Hon satte sig vid pianot och spelade.
Glen berättade senare att låten gjorde att han inte kunde röra sig.
Det är svårt att inte tänka på den stunden nu.
Markéta skrev inte låten till Glen. Ändå satt han där framför henne och lyssnade till en röst från andra sidan livet – från en plats som ingen av dem kunde veta att han snart själv skulle nå.
Glen och Markéta var två röster i en gemensam berättelse. Han blev en del av hennes väg in i musiken och ut i världen. De spelade tillsammans i ”Once”, vann en Oscar och fann ett musikaliskt språk där hennes stillhet mötte hans intensitet.
Han sjöng som om orden måste ut. Hon sjunger ofta som om de först måste få landa.
Nu är det bara en av rösterna som kan berätta deras historia.
Det ger låtens titel en ny och nästan kuslig innebörd. Det som har lämnats till Markéta är inte bara musiken och minnena. Det är också det gemensamma förflutna, med allt det vackra, svåra och ofullständiga som ryms där.
Kanske var det därför låten berörde honom så mycket när han hörde den. Inte för att han kunde ana vad som skulle hända, utan för att han kände igen något sant, att vi lämnar hela tiden delar av oss själva hos andra människor.
En dag är det allt som finns kvar.