The Chi-Lites ”Oh Girl” (1972)/ Eugene Records ”Overdose of Joy” (1977)

Chicago, tidigt 1972. Eugene Record sitter ensam i Brunswick-studions sena kvällsljus. Han har just lämnat ett förhållande som skakat om honom mer än han vill erkänna, och det är i den där sprickan – mellan stolthet och sårbarhet – som “Oh Girl” föds. Inte som en kärleksförklaring, utan som en bekännelse.

Han plockar upp en munspelston som han egentligen inte behärskar. Men just det bräckliga, den lilla svajigheten i andningen, blir låtens puls. Munspelens första ton låter som en man som tar sats för att säga det han helst vill slippa. Sedan kommer orden, nästan viskade:

“Oh girl, I’d be in trouble if you left me now.”

Record skriver inte om romantik. Han skriver om konsekvenser. Om vad som händer när en människa blivit ett ankare i stormen – och när man plötsligt förstår hur skör förankringen egentligen är. The Chi-Lites lägger på sina silkeslena harmonier, men kärnan är hans egen röst: en falsett som bär mer tvekan än styrka, mer förlust än löfte.

När låten släpps når den nummer 1 på Billboard Hot 100.

“Oh Girl” blir ett soundtrack för alla som någon gång känt hur hjärtat vacklar när dörren står på glänt. Ett litet mästerverk av stillsam desperation. Ett stycke Chicago-luft, fyllt av det där ögonblicket när man inser att man håller hårdare än man trott.

När Eugene några år släpper sitt första soloalbum 1977 hör man hur han öppnar en ny dörr – rytmiskt, mjukt och mer framåtlutat. “Overdose of Joy” blir symbolen för den nya fasen: ett studsande Chicago-groove där hans falsett får leka snarare än bära tyngd. Soundet bär samma varma ljus som präglade Curtis Mayfield och Leroy Hutson under samtida Curtom-åren – den där eleganta, solglittrande Chicago-själen som gör mjuk funk till något innerligt.

Solokarriären tog aldrig fart och under 80-talet återvände Eugene periodvis till The Chi-Lites, men hans fokus rörde sig allt mer mot kyrkan och familjen. Han började producera gospel och drog sig undan musikindustrins tempo för att finna stillsamhet.

I början av 2000-talet insjuknade han i cancer och avled sommaren 2005, 64 år gammal i sin hemstad Chicago.

Eugene Record lämnade världen stillsamt. Men han lämnade efter sig musik som fortsätter att höras – och kännas – långt in i framtiden.