Bill Withers ”Hope She ´ll be happier”, 1971

Låten är mer ett samtal med sig själv, någon gång mellan natt och gryning – när mörkret inte riktigt släppt taget, om en sanningen inte längre går att undvika. "Hope She is Happier" handlar om en av kärlekens svåraste övningar: att släppa taget med värdighet.

Spåret gömmer sig i skuggan av “Ain’t No Sunshine”, den välkända balladen som blev Withers genombrott – båda från samma debutalbum, Just As I Am (1971). Men där “Ain’t No Sunshine” sörjer tomheten efteråt, blickar “Hope She ’II be Happier” mot den som lämnar och den som väljer att inte stå i vägen.

Withers arbetade med att installera toaletter i flygplan när han spelade in debutalbumet. Inspelningarna gjordes i Los Angeles med Booker T. Jones (från Booker T & The MG’s) som producent och musikalisk arkitekt. Arrangemanget är sparsmakat – en andning av orgel, viskande trummor och kanske ett par känsliga gitarrsträngar från Stephen Stills, inbjuden av Booker T. Det är musik med plats för andetag, för eftertanke – och för en röst som inte höjer sig, men aldrig tvekar.

En av Withers styrkor var hans omedelbara förmåga att förmedla en känsla i en melodi. Hans musikaliska DNA lever kvar i artister som Frank Ocean, Daniel Caesar och Leon Bridges, som också bygger stor konst av det återhållna, det ärliga.