Orquestra Was ”Forever´s a long, long time” (1997)

Bakom allt detta står Don Was – producent, basist och ständigt sökande ljudvisionär från Detroit. På 70-talet experimenterade han med musik som tänjde på gränserna mellan soul, funk, konst och samhällskommentar. Det han saknade var en röst. Någon som kunde bära allt det där genom kroppen.

En natt stannade han till utanför en replokal. Därinne stod en man i helorange kostym, i ett rum målat i samma färg, och sjöng som om livet hängde på varje ton. Don Was behövde inte leta längre – han hade hittat den saknade pusselbiten.

Sweet Pea Atkinson jobbade då på Chrysler-fabriken i Detroit. Han hade sina rötter i Memphis och bar Motown i rösten. Tillsammans blev de Was (Not Was) – ett band där groove mötte galenskap, gospel och samhällskommentarer. Deras samarbete fortsatte, och 1997 återförenades de i projektet Orquestra Was. Resultatet: Forever’s a Long, Long Time – ett album där Don Was och vänner tolkar Hank Williams på ett sätt som få hade kunnat föreställa sig.

I titelspåret stannar tiden. Hank Williams’ texter får nya kläder – jazz, soul, luft. Sweet Pea sjunger inte med kraft, utan med vetskap. Det här är inte en cover. Det är något annat. Något som minns, väntar och fortfarande hoppas.

Sweet Pea Atkinson dog i maj 2020, 75 år gammal, i en hjärtinfarkt. Men rösten lever kvar. Den där rösten som reste håren på armarna. Ibland så mycket att de föll av. Tack för allt.