Roy Ayers – ”Everybody Loves the Sunshine”, 1976

När albumet ”Everybody Loves the Sunshine” gavs ut av Polydor 1976 hade Ayers redan hunnit röra sig långt från sin tidiga karriär som jazzmusiker. Efter flera år tillsammans med flöjtisten Herbie Mann bildade han Roy Ayers gruppen Ubiquity och började förena jazz med funk, soul och elektroniska instrument. Titelspåret blev den tydligaste sammanfattningen av den nya riktningen.

Ayers fick idén till låten under en varm dag i New York och spelade senare in låten i klassiska Electric Lady Studios, studion som Jimi Hendrix hade låtit bygga några år tidigare. Själva inspelningen gjordes på natten, när solen redan hade gått ner. Ayers hade ingen färdig bild över låten, och keyboardisten Philip Woo har berättat att Ayers brukade komma med en fras eller ett ackord och låta musikerna bygga vidare tillsammans. På låten sjöng Ayers med Debbie ”Chicas” Darby, vars återhållna röst blev en viktig del av låtens uttryck.

Det märkligaste är hur lite musiken egentligen rör sig. En lång synthesizerton ligger kvar genom nästan hela låten, medan elpianot och rösterna rör sig försiktigt runt den. Det är som om Ayers gör solen till ett tillstånd snarare än en melodi. Ayers vibrafonen kan anas som en del av ljudbilden, men den tillåts aldrig dominera.

Albumet nådde plats 51 på den amerikanska albumlistan och var ingen stor popframgång. Ändå växte låtens betydelse med åren. Enligt Ayers själv låten samplats mer än hundra gånger. Mary J. Bliges fina ”My Life” från 1994 byggde på låten, men originalet är även populär inom rap-kulturen.

Roy Ayers dog i mars 2025, han blev 84 år. I år är det 50 år sedan ”Everybody Loves the Sunshine” släpptes och låten fortsätter att inspirera och påverka musikvärlden.